Det är den 21 maj och dagen som begravningen ska ske.
Att det skulle bli tungt förstod jag.
Vi samlades utanför församlingshemmet där begravningen skulle vara, men innan gick familjen H och min familj in i kyrkan och tände ljus och satt ner en stund.
Sen var det dags att gå in och ta ett sista farväl av Joakim.
Det var en väldigt fin och känslosam minnesstund, hans fru L hade valt fin musik och prästen/officianten berättade om Joakim och det var ett fint tal. Det var också en tjej som sjöng en av Joakims låtar, han älskade ju musik och spelade och sjöng mycket.

När ceremonin var klar åkte vi tillsammans upp till kyrkogården där urnan skulle sänkas ner, det blev också fint och känslosamt då bröderna och Lina gjorde det tillsammans.

Sen åkte vi alla vidare för en bit mat och kaffe på Utsikten i Vagnhärad.
Bröder med familjer samlades sen hos Lina och barnen.

Niclas och jag avslutade dagen med att åka upp till kyrkan och tända ljus.

Trötta efter dagen somnade vi tidigt.

Den där lördagen för fyra veckor sedan, då min svägerska ringer och jag inte hör telefonen, den ligger upp och jag är i källaren och renoverar.
Istället ringer min mans Niclas telefon och det är F som ringer och säger att ambulansen precis hämtat Niclas lillebror på restaurangen som ligger ett stenkast från oss. Jag har tidigare hört ambulansen, så jag förstår att det stämmer. Han tillägger också att det inte ser bra ut.
Vi slänger oss i bilen och åker dit.
Vi samlar ihop oss och åker till svägerskan för att invänta mer information från sjukhuset.
Men vi får sedan det otroligt sorgliga beskedet att de inte kunde rädda Jockes liv.
Det blir svårt att ta in, vi alla är chockade.
Men vi får åka in och träffa Jocke för ett sista farväl, jag, Niclas och L åker in.
Niclas ringer några viktiga samtal för att berätta vad som hänt.

När vi kommer fram får vi gå direkt till ett rum, och där får vi träffa läkaren.
Efter det samtalet får vi träffa Jocke.
Han ligger där fridfull och fin, vi tar den tid vi behöver. Det blir fint.

Men vi har fortfarande svårt att förstå.
Varför lämnade du jordelivet 43 år gammal.

Du kan omöjligt vara klar på jorden, men nu är du i ett land utan namn.

Vi är i stor sorg, saknad och chockade.

Väljer en fin bild på Jocke och ett fint minne då vi alla var samlade och Jocke fick göra det han älskar! Spela och sjunga.

Efter Sillen Runt blev det enbart yoga med Trosa Hot Yoga (online)och promenader i några dagar.
Skönt för kroppen.

Visst är det en speciell känsla att åka till studion där det ickdå är varmt och skönt, men online funkade också bra, även om det på första passet blev lite problem med deras ljud. Så jag gjorde så gott jag kunde.

Annars har påsken varit väldigt lugn.
Och på annandag påsk blev det jobb.
Funkade bra det också.

Riktigt kul är det att Niclas känns piggare när vi promenerar, kanske har operationen gjort lite nytta.
Älskar att vi kan röra oss tillsammans, längtar efter vårat första gemensamma löppass.

Långfredag och Sillen Runt står på schemat. Jag har varit osäker eftersom det är klent med långpass, men suget finns.

Till slut bestämmer jag mig för att vara med och det värsta som kan hända är att jag inte orkar.

Vi startar kl 09:00 från Safiren (badhuset i Vagnhärad) som vanligt. Vi är 7 stycken från start och det går lugnt, skönt känner jag.

Det är socialt och trevligt, och Niclas supportrar under dagen. Framme i Gnesta blir det kaffe och påfyllning, där väljer S att hoppa av och det var helt enligt hennes plan.

Vi andra fortsätter och jag springer mest med T som alltid håller sig till planen, att alla ska med och att det är en social tillställning.
Jag kan känna att det finns ett par som vill köra på lite mer.

Det kan göra mig lite stressad, och känna att jag är en bromskloss.
Men T har helt rätt i att det är en social tillställning.
Jag skulle själv aldrig känna att någon annan bromsar, så lite konstigt att jag själv får den känslan.
Vid sista stoppet vid Vårdinge är det 6-7 km kvar och jag känner att jag gärna kör sista biten själv.
Jag behöver dessutom lätta på trycket, så jag ber dem andra fortsätta utan mig.
Men jag har bestämt mig för att fortsätta, och nu med musik.
Jag sticker iväg och km rullar på och musiken i öronen får mig att tänka på annat.

Jag kan stundvis skymta ryggen på T och M, måendet är för långt gör att komma ikapp.
Dem övriga tre har tydligen börjat trycka på ordentligt gick jag höra.

Men jag avslutar dem fem sista km snabbare än under hela rundan och landar på 35 km och ett snitt på 6:22/km.
Jag är nöjd! :)

På eftermiddagen blir det ett yogapass online med Trosa Hot Yoga.

Kvällen avslutas med familjen och soffhäng.

Innan start

Paus

Slut för i dag, bra jobbat gänget :)

Jag har missat att skriva på ett tag, så det får bli en blandning av vad som hänt.

I början av veckan (måndags) körde jag min man till Karolinska för en ablation av hjärtat. Vi var då förväntansfulla och hoppades på att han skulle må bättre.
Tyvärr verkarxdrt inte vara riktigt då och läkaren bedömde operationen som misslyckad.
Han vilar nu lite extra och får lyfta max fem kilo, vilket han utnyttjar väldigt bra. Jag får bära allt och även det under fem kg (skrattar)
Men det gör jag så gärna :)

På jobbet är det mycket och vi har den här veckan börjat 04:30, jo jag skrev rätt. Jag går upp typ mitt i natten, men jag har varit duktig med att lägga mig i tid så jag har klarat det bra. Blev dock bara onsdag och torsdag för mig, då jag var ledig i början av veckan.

Ser fram mot ledigheten!

Glad Påsk.

Niclas på sjukhuset och väntar på att få komma in.

Som ett litet litet hål där luften bara rinner ut. Den känslan drabbades jag av i går.
Livet gör ont ibland, så är det och så får det vara.
Men det tar mycket kraft, som helt klart går att lägga på annat som är mycket roligare.
Jag är ju också en person som gärna analyserar. Men det gillar jag faktiskt (nästan alltid)

Nog om det, jag får släppa det nu.
Allt typ frid och fröjd!

Över till något roligare, i dag var jag hos frissan, skönt att klippa igenom håret. Kände mig väldigt vuxen när jag i januari satt och bokade in första halvårets frisörbesök. Kände i dag att det var väldigt skönt att göra så. Efter i sommaren bokar jag in höstens besök! Heja mig! :)

Felix fixade veganska våfflor på självaste våffeldagen och jag hann med ett cykelpass på kvällskvisten!

Nu väntar en skön dusch och en kopp te.

Snart blir det te i favoritmuggen.

Zwift-cykling

Samåkte ner till jobbet för att kunna jogga hem. Det var ivarjefall planen.

Jobbmässigt var det inga konstigheter i dag heller, och ingen övertid i helgen!
Skönt att inte behöva välja ibland. Jag tackar ju oftast ja när det gäller jobb.

Och hur blev det med löpningen kanske ni undrar, jag sprang hem som planerat. Eller sprang och sprang, lugn jogg är nog mer rätt.
Riktig sega ben i dag, tänker att det borde inte vara blodgivningen, men har visserligen slarvat med järntabletterna.

Segt var det varjefall, hemma blev det dusch och middag.
Sen gick luften ur mig och jag blev så trött.

Men vi tog en sväng till återvinningen och sedan en promenad tillsammans.
Väl hemma blev det kaffe och soffan resten av kvällen.

Sprang förbi några blåsippor och tänker att nu är det vår på riktigt,

Sega som sirap.

Startade måndagen med promenad från Åda-jobbet. Det var en fantastiskt fin morgon och jag njöt.
Att starta dagen med någon form av rörelse är verkligen fantastiskt! Jag älskar det.

Jobbet flöt på bra, inget konstigt,
Sen blev det promenad från jobbet tillbaka till Åda.

På kvällen ringde Tanja och ville ha sällskap en stund, så jag följde med henne hem.
Sen när jag skulle hem kom Niclas och mötte mig, fint att promenera tillsammans. 

Niclas har lagt klart golvet i badrummet i källaren och jag hjälpte till att stötta och springa med material när det behövdes.
Bra team.

Morgonpromenadens vy.