Söndagen spenderades med Felix och Niclas på Södermalm, det var dags för lägenhetsvisning igen, vi kollade på två lägenheter. Där vi alla blev lite extra förtjusta i den ena, den hade också ett väldigt fint närområde med fin utsikt över Grönalund.
Men det betyder också budgivning och den ökade i pris rasande fort, så den var bara att släppa.

Vi hann med en god lunch och även kaffe på ett mysigt café som såklart var Corona-anpassat.

Innan vi åkte hem ville jag visa Felix vart jag tillbringade mycket tid som barn, och det var i Hammarbyhöjden hos farmor och farfar.
Bara fina barndomsminnen därifrån.

Jag vill gärna svänga förbi ibland och bara minnas.
Niclas skrattar och tycker att han hört det många gånger.

Men jag minns gärna fina minnen, och det här är värt att minnas.
Lägenheten på hörnet längst upp med balkong mot gatan och en fransk balkong på gaveln. Eken på berget och all kärlek.

Fin söndag!

Södermalm

Hammarbyhöjden och fina minnen.

Började lördagen med övertid 06.00-14.00 Samåkte ner till jobbet för att öppna upp för löpning efter och gärna via Västerljung som skulle ge mig ett långpass. Ja, ett långpass på den nivå jag är nu.

Tanja hör av sig på sms och undrar om jag ska springa i dag, jag berättar min plan och frågar om hon vill möta upp.
Det vill hon, men planerar om och möter mig på jobbet istället.
Vi springer den planerade rundan, jag med lite trötta ben. Hon med piggare.

Jag är dock inte förvånad över mina trötta.
Dem har fått jobba den här veckan också.
Däremot måste jag jobba mer med mina stela baksidor, ett evighetsjobb helt klart.

Väl hemma slappar jag och hänger med familjen, vi kollar första avsnittet av Lets dance, och jag somnar i famnen på min man.
Inte världens bästa sällskap i kväll när trötthetentog över, men ljuvligt för mig att somna hos honom!

Löpning via Västerljung och rondellen med Härskarringen.

Att somna hos honom är lycka.

Så var det då dags att lämna blod igen, som kvinna får man göra det tre gånger om året.
Förutsatt att du kan svara korrekt på formuläret man fyller i innan blodgivningen,
Sen ett litet samtal med den som ska göra tappningen, sen är det dags.
Jag lämnade gång 25 och har den vanliga blodgruppen A-positiv.
Brukar gå lätt och smidigt, och så även denna gång.
Men det var en kvinna där samtidigt som mig och hon mådde väldigt dåligt! Höll på att svimma flera gånger.
Så jag gissar att hon blev kvar ett bra tag.
Jag avslutade onsdagen med en långpromenad och sen en kopp te i soffan.

I dag blev det äntligen ett intervall-pass på banan i Trosa. Nu hoppas jag knäet inte känns värre i morgon.
Det var varjefall skönt att springa lite ?fort? i dag. Även om det var jobbigt, hoppas på att kunna hålla i intervallerna nu.

När jag kom hem jobbade Niclas på med badrummet i källaren.
Packade upp duschkabinen som verkade innehålla en liten spishäll istället för blandare.

Sen blev det middag och lite senare på kvällen kom Tanja över på en kopp te, trevligt!

Just det, jag har ju vunnit ett pris på en tävling hos PowerWoman, hoppas det är något riktigt kul som kommer i lådan :)

Känner mig väldigt motiverad just nu när det gäller träningen, och det trots att jag har ett knä som stör lite. Dock har det blivit mycket bättre sista veckan. Men fortsätter ett tag till med kinesiotejp. Känns skönt och stabilt, den gör verkligen nytta.

Men pga av knäet har det blivit lite mindre löpning, men betydligt mer cykel på zwift.
Lite yoga, rörlighet och styrka.

Vi kör just nu också en utmaning på jobbet där vi är i grupper och sen lägger in alla våra träningar, det heter We+ Kul tycker jag, gillar sånt! Och speciellt nu när man inte har något specifikt lopp att träna till, även om jag har några planerade pass/eget lopp jag tänkt köra framöver.

Jag har också kört igång med mitt kostschema igen, tappade det lite efter ögonoperationerna när träningen var minimal.
Men nu känner jag mig pepp även där!
Hoppas det fortsätter så :)

Ja, jösses, jag har ju kallbadat i helgen också. Alltså benen när man går ner första gången!
Helt sjukt, men gång två och tre känns det betydligt bättre. Men kallt är det och frågan är om jag verkligen kommer älska det lika mycket som andra kallbadare. Men trots det så infinner sig en skön känsla efter.

Nu laddar jag för ny jobb och träningsveckan!

Ta hand om er!

Kallbad på Stensund

Testade det ?nya? löpbandet som vi haft ett år :) Har varit inne i en springa-ute-period. Men i kväll passade löpband bra.

Den senaste veckan har jag hunnit med fyra covid-test, varför då undrar ni kanske.
Vi har haft några fall på jobbet och då agerade man snabbt och testade alla. Mycket bra tycker jag och det förekom faktiskt fall där man inte hade någon symtom, så visst är covid lömskt och kan drabba så olika.
Men nu känns det lugnt igen på jobbet,
Vilket känns bra!

Annars har jag hunnit med några cykelpass senaste veckan, har lite problem med ena knäet och har vilat från löpningen! Tråkigt, men klokt.
Cyklingen körs på trainer som är kopplad till Zwift.

Men i dag skulle jag provspringa igen, men då kom stormen Evert på besök och drog med sig ett snöoväder.
Men av någon anledning gillar jag lite skitväder, det är något speciellt att springa då!

Jag fick sällskap av min vän Tanja och vi avverkade en mil.
Hoppas hon tyckte om vädret nästan lika mycket som mig varjefall :)

Starten på mars blev sådär,  jag somnade med huvudvärk  på tisdagen och vaknade även med huvudvärk i går samt lite halsont. Det betyder inget jobb och covid-test. Ena sonen är förkyld så de kan ju vara en släng jag fått av honom. Och son nummer 1 måste covid-testas innan han får gå tillbaka till jobbet. Och  son nummer 2 måste även han göra test då hans jobb kräver det när någon i familjen är sjuk. 

Så nu är alla testade (förutom Niclas) och friska, men kalla mig nojig, men jag gjorde ett snabbtest i går och ett nytt i dag. Snabbtestet var bra och jag gissar att även andra testet kommer vara bra. Men nu när det går på jobbet känner jag att jag verkligen vill göra allt och jag kan väl känna att jag gjort det nu. Så svaret borde komma i morgon. Varför test nummer 2 undrar ni säkert och svaret är att jag hade lite småkänningar helt enkelt. 

Först försvann hals  och huvudvärk under dagen i går, men sen kom lätt huvudvärk och rejäl öronvärk på kvällen.

Jag vill verkligen inte smitta någon och framförallt inte Niclas, så efter andra svaret kan jag ändå känna mig trygg.

Så jag har mest tagit några promenader de här dagarna, förstås utan att träffa någon. 

Och första testet var ju som sagt negativt.

Nu gäller det verkligen att alla håller i och håller ut och följer restriktionerna.

Ok, jag tänkt blogga här under mars och se om jag fastnar.

Varför kan man ju undra, för jag brukar ju tröttna. Men jag vill ändå ge det en chans, dels för att det faktiskt kan vara kul att gå tillbaka och läsa, men också för att utmana mig själv att skriva mer. Hur ofta skriver man egentligen?

Jag kommer skriva om en helt vanlig vardag som är fylld med jobb, träning och familjeliv. Om kriser och livets vassa armbågar som man råkar ut för ibland. Jösses vad ont en del armbågar gör, vassa som knivar. 

Man faller och tror aldrig det ska bli riktigt normalt igen, men sakta bygger man upp någon form av styrka tills man känner sig tillräckligt stark för att gå vidare. Ibland kan man bara släppa och gå vidare.

Ibland förstår man inte varför reaktionen blev så stark och kan skratta åt det. 

Men hinder möter vi alla på i livet förr eller senare och större eller mindre. 

Just nu brottas den här familjen med att pappan i huset inte mår helt bra pga att hjärtfel som ska behandlas om ca en månad. Och som vi längtar. 

Först och främst vill vi alla att Niclas ska må bra igen och syssla med det han gillar mest (bortsett från att hänga med familjen då) nämligen träna. Ska jag vara lite egoistisk så saknar jag när vi kunde sticka ut på ett långpass tillsammans och njuta av livet. Det längtar jag så mycket efter. Men för att ingen ska missförstå så är självklart nummer ett att Niclas får må bra även utan långpass med mig :) 

Hej hej Mars nu kör vi :)