Hela veckan har jag varit trött, vet inte om det är en kombo av Ironman och blodgivningen, men troligast är kanske ändå något i kroppen.

Velat fram och tillbaka hela veckan, och i morse vaknade jag med huvudvärk.

Laddade på med ytterligare en påse vitargo, vätskeersättning, alvedon och 3-4 koppar kaffe.

Flaken kom och hämtade oss strax efter 12 och sen hämtade vi upp Rajje i Södertälje.
Och sen vidare mot Stockholm och halvmaran.
Vi parkerade nära starten vilket passar mig perfekt, har ingen lust alls att krångla med tunnelbana.
Jag erkänner att jag är bekväm.

Vi hämtar nummerlapparna och träffar övriga klubbkompisar för snack och foto.
Drar oss sedan mot starten, passerar en bajamaja utan lång kö, perfekt!

Vidare mot starten, joggar en stund och det är tungt i dag, ingen bra känsla alls. Går in i startfållan och jag är i grupp C så två starter innan mig.

Men nu är det min tur och jag ser det som ett långpass för någon bra tid lär det inte bli.
PANG, där går starten.
Har skaplig fart i början, men det börjar med en backe direkt och det fortsätter, ingen lätt bana tycker jag.
Får härliga hejarop från familjen Ullbrand :)
Vid 3 km vill jag ge upp, hittar ingen känsla alls och kroppen är inte alls med. Men bryta på väg utifrån stan känns också jobbigt, jag måste ju ta mig tillbaka. Så jag fortsätter, passerar Bomans glassbar och önskar att jag är i Trosa, men det är jag ju inte. Första 5 km går okej, tänker att jag får jobba mycket mentalt i dag.

Fortsätter jogga och tappar på nästkommande 5 km, jag funderar på om jag kan hitta någon att promenera med, men hittar ingen lämplig kandidat. Gör dock en avstickare för ett toalettbesök, har tydligen druckit för mycket.

Springer på delar av Kungsholmen Runt och tänker att det blir nog min nästa halva, funderar på hur jag tänkte när jag anmälde mig till dagens lopp.
Det är ju bara tre veckor efter Ironman och det är ju därför jag inte sprungit det.

Fortsätter och kommer in för varvning och här är det nära till ombyte och jag går några steg, men tar mig samman och joggar.
Stannar och tar av nummerlappen för att sedan ta på den igen.
Joggar lite och tar sen av mig lappen igen och där kom ett beslut. Kliver av efter 12,8 km och jag kommer fram till att det är ett klokt beslut, oddsen var ju inte de bästa i dag.

Och nu sitter jag här i soffan med lätt huvudvärk och lite halsont.
Nu hoppas jag på att jag inte blir sämre, för jag är taggad på att komma igång igen.

Just det, på vägen hem i bilen blev det en anmälan till Kungsholmen Runt :)

Inte min dag i dag, tur att det är en ny dag i morgon :)

Det blev aldrig något inlägg om Ånga, men jag kör ett kort nu!

Jag skulle för tredje året köra sprint med Niclas, att vi väljer sprinten beror på att vi kör Ironman helgen efter.
Men i år fanns det en hel del orosmoment med min träningspartner, tillika kära man.
Han var inte helt skadefri och hade svårt att komma fram till ett beslut!

Efter mycket om och men ställde han in och jag frågar om Tanja vill köra med mig! Hon säger att hon inte kan simma, men hon ställer upp och känner sig både pirrig och glad inför loppet!
Hon har tre dagar på sig att ladda :)

När dagen D är kommen hämtar vi upp Tanja och åker mot Ånga. Niclas hänger med och ska heja på oss och passa på att simträna.

Tanja har köpt fina rosa tröjor till oss, vi är såna där rosa tjejer och har en liten grupp och vi kallar oss för Team Pink.

På plats hämtar vi startkuvertet som innehåller visselpipa, nummertatuering och badmössor.
Tanja tittar ner och lyser upp och berättar att de är rosa, ja badmössorna alltså! Jag blir så glad!
Vi ler hela vägen till namnbytesbordet, där de vänligt säger badmössorna tack.
Vi vill inte lämna ifrån oss dem och försöker få dem, även om vi nu måste simma i gröna.
Men icke, den gick inte alls hem.

Vi byter självklart och släpper det, laddar med kaffe och fixar iordning prylarna. Passar på att ta en bild med Petter.

Nu börjar vi närma oss starten och vi lämnar väskorna och kliver in i startfållan.
Lite pirrigt, men det ska bli så kul! Älskar Ångaloppet, fast jag aldrig tränar swimrun.

PANG
Starten går och vi sticker iväg, jag är taggad och kör lite för hårt i början! Det är lättsprunget och sen kommer vi ut på en grusväg och där blir det ännu lättare, vi springer om Petter och hans lagkompis som jag nu efteråt förstått är Micke, en grym simmare och författare till boken Öppet vatten.

Sen svänger vi av och fortsätter in i skogen, tuffare här.
Men det är skoj, vi kommer fram till första simningen och jag tänker att jag blandar bröst och crawl, men det kan jag glömma. Funkar inte alls.

Men vi kämpar på och Tanja sköter sig jättebra på simningen, hon kan absolut simma :)

Dock får en tjej lite panik vid första simningen och kan inte andas och dagens hjältar blir Petter och Micke som vänder och hjälper till för att sedan simma ifrån oss!
Men vi tar dem på löpningen igen :)

Men det kommer lite längre simningar och vi hamnar efter och ser inte dem längre.

Vid varvningen på Ånga står Niclas och hejar, det är han grym på.


När vi sen kliver ner i Östersjön och ska simma är det riktigt kallt. Men när jag gnyr lite säger Tanja "jag orkar inte tänka på det längre" och jag inser att jag gnällt färdigt om kylan.

Vi fortsätter och har verkligen så kul, springer, simmar, springer, simmar osv sen kommer sista simningen och nu återstår ca 3 km löpning. Vi är helt klart bättre på att springa än simma.

Jag tror faktiskt att vi springer om 3-4 par på löpningen och det är förstås peppande. Uppe på stora vägen står Niclas och hejar och fotar.

Vi kör så gott vi kan mot målet, kommer upp på målrakan och hoppar i mål :)

Sen blir det kramkalas och så mycket glädje! Tanja gör en toppendebut på swimrun och är såld.
Tänk vad bra det kan bli om vi tränar lite swimrun till nästa år.
Tanja vill köra igen, men säger att jag måste ha familjeråd med Niclas som är min ordinarie lagkompis.

Några dagar senare blir det klart att Tanja och jag kör även nästa år, längtar redan :)

Ses på Ånga 2017

Vi närmar oss målet.

Hopp i mål :)

Medalj fick vi också. Vi kom på plats 21, vi är nöjda!

Våran dag <3