Hela veckan har jag varit trött, vet inte om det är en kombo av Ironman och blodgivningen, men troligast är kanske ändå något i kroppen.

Velat fram och tillbaka hela veckan, och i morse vaknade jag med huvudvärk.

Laddade på med ytterligare en påse vitargo, vätskeersättning, alvedon och 3-4 koppar kaffe.

Flaken kom och hämtade oss strax efter 12 och sen hämtade vi upp Rajje i Södertälje.
Och sen vidare mot Stockholm och halvmaran.
Vi parkerade nära starten vilket passar mig perfekt, har ingen lust alls att krångla med tunnelbana.
Jag erkänner att jag är bekväm.

Vi hämtar nummerlapparna och träffar övriga klubbkompisar för snack och foto.
Drar oss sedan mot starten, passerar en bajamaja utan lång kö, perfekt!

Vidare mot starten, joggar en stund och det är tungt i dag, ingen bra känsla alls. Går in i startfållan och jag är i grupp C så två starter innan mig.

Men nu är det min tur och jag ser det som ett långpass för någon bra tid lär det inte bli.
PANG, där går starten.
Har skaplig fart i början, men det börjar med en backe direkt och det fortsätter, ingen lätt bana tycker jag.
Får härliga hejarop från familjen Ullbrand :)
Vid 3 km vill jag ge upp, hittar ingen känsla alls och kroppen är inte alls med. Men bryta på väg utifrån stan känns också jobbigt, jag måste ju ta mig tillbaka. Så jag fortsätter, passerar Bomans glassbar och önskar att jag är i Trosa, men det är jag ju inte. Första 5 km går okej, tänker att jag får jobba mycket mentalt i dag.

Fortsätter jogga och tappar på nästkommande 5 km, jag funderar på om jag kan hitta någon att promenera med, men hittar ingen lämplig kandidat. Gör dock en avstickare för ett toalettbesök, har tydligen druckit för mycket.

Springer på delar av Kungsholmen Runt och tänker att det blir nog min nästa halva, funderar på hur jag tänkte när jag anmälde mig till dagens lopp.
Det är ju bara tre veckor efter Ironman och det är ju därför jag inte sprungit det.

Fortsätter och kommer in för varvning och här är det nära till ombyte och jag går några steg, men tar mig samman och joggar.
Stannar och tar av nummerlappen för att sedan ta på den igen.
Joggar lite och tar sen av mig lappen igen och där kom ett beslut. Kliver av efter 12,8 km och jag kommer fram till att det är ett klokt beslut, oddsen var ju inte de bästa i dag.

Och nu sitter jag här i soffan med lätt huvudvärk och lite halsont.
Nu hoppas jag på att jag inte blir sämre, för jag är taggad på att komma igång igen.

Just det, på vägen hem i bilen blev det en anmälan till Kungsholmen Runt :)

Inte min dag i dag, tur att det är en ny dag i morgon :)

Det blev aldrig något inlägg om Ånga, men jag kör ett kort nu!

Jag skulle för tredje året köra sprint med Niclas, att vi väljer sprinten beror på att vi kör Ironman helgen efter.
Men i år fanns det en hel del orosmoment med min träningspartner, tillika kära man.
Han var inte helt skadefri och hade svårt att komma fram till ett beslut!

Efter mycket om och men ställde han in och jag frågar om Tanja vill köra med mig! Hon säger att hon inte kan simma, men hon ställer upp och känner sig både pirrig och glad inför loppet!
Hon har tre dagar på sig att ladda :)

När dagen D är kommen hämtar vi upp Tanja och åker mot Ånga. Niclas hänger med och ska heja på oss och passa på att simträna.

Tanja har köpt fina rosa tröjor till oss, vi är såna där rosa tjejer och har en liten grupp och vi kallar oss för Team Pink.

På plats hämtar vi startkuvertet som innehåller visselpipa, nummertatuering och badmössor.
Tanja tittar ner och lyser upp och berättar att de är rosa, ja badmössorna alltså! Jag blir så glad!
Vi ler hela vägen till namnbytesbordet, där de vänligt säger badmössorna tack.
Vi vill inte lämna ifrån oss dem och försöker få dem, även om vi nu måste simma i gröna.
Men icke, den gick inte alls hem.

Vi byter självklart och släpper det, laddar med kaffe och fixar iordning prylarna. Passar på att ta en bild med Petter.

Nu börjar vi närma oss starten och vi lämnar väskorna och kliver in i startfållan.
Lite pirrigt, men det ska bli så kul! Älskar Ångaloppet, fast jag aldrig tränar swimrun.

PANG
Starten går och vi sticker iväg, jag är taggad och kör lite för hårt i början! Det är lättsprunget och sen kommer vi ut på en grusväg och där blir det ännu lättare, vi springer om Petter och hans lagkompis som jag nu efteråt förstått är Micke, en grym simmare och författare till boken Öppet vatten.

Sen svänger vi av och fortsätter in i skogen, tuffare här.
Men det är skoj, vi kommer fram till första simningen och jag tänker att jag blandar bröst och crawl, men det kan jag glömma. Funkar inte alls.

Men vi kämpar på och Tanja sköter sig jättebra på simningen, hon kan absolut simma :)

Dock får en tjej lite panik vid första simningen och kan inte andas och dagens hjältar blir Petter och Micke som vänder och hjälper till för att sedan simma ifrån oss!
Men vi tar dem på löpningen igen :)

Men det kommer lite längre simningar och vi hamnar efter och ser inte dem längre.

Vid varvningen på Ånga står Niclas och hejar, det är han grym på.


När vi sen kliver ner i Östersjön och ska simma är det riktigt kallt. Men när jag gnyr lite säger Tanja "jag orkar inte tänka på det längre" och jag inser att jag gnällt färdigt om kylan.

Vi fortsätter och har verkligen så kul, springer, simmar, springer, simmar osv sen kommer sista simningen och nu återstår ca 3 km löpning. Vi är helt klart bättre på att springa än simma.

Jag tror faktiskt att vi springer om 3-4 par på löpningen och det är förstås peppande. Uppe på stora vägen står Niclas och hejar och fotar.

Vi kör så gott vi kan mot målet, kommer upp på målrakan och hoppar i mål :)

Sen blir det kramkalas och så mycket glädje! Tanja gör en toppendebut på swimrun och är såld.
Tänk vad bra det kan bli om vi tränar lite swimrun till nästa år.
Tanja vill köra igen, men säger att jag måste ha familjeråd med Niclas som är min ordinarie lagkompis.

Några dagar senare blir det klart att Tanja och jag kör även nästa år, längtar redan :)

Ses på Ånga 2017

Vi närmar oss målet.

Hopp i mål :)

Medalj fick vi också. Vi kom på plats 21, vi är nöjda!

Våran dag <3

Vi kommer in i V 33 och det är Ironman-vecka! Jag ska bara jobba 2 dagar och på onsdag ska vi åka till Kalmar. Jag vaknar på onsdagmorgon och känner att en tand börjat krångla, och ringer tandis för den där kommer störa mig. Men de har ingen tid och tycker att jag själv ska "laga" den provisoriskt och jag kan komma och hämta en liten tub om jag behöver! Jag tackar för tipset men inser att jag kommer bli ordentligt störd av det om jag inte lyckas få det bra. Så jag ringer igen och undrar om de inte kan hjälpa mig med det, de ber mig komma direkt och jag blir så glad!
På plats kollar sköterskan läget redan i väntrummet och tänker förbereda för att laga på riktigt! Jag blir riktigt glad för det, sen kommer ett äldre par in och ser lite förvånade ut och undrar vilken tid jag har. Jag berättar att jag kom akut för jag behöver hjälp innan Kalmar, och de fattar direkt och pratar Ironman och berättar då att deras son ska köra! De lämnar företräde åt mig och skämtar lite om att de tog komp och har hela dagen på sig, de var pensionärer :)
När jag är klar med min lagning är jag så glad för hjälp och på det sättet de fixar det! Så tacksam :)

Nu är jag redo att åka mot Kalmar och Ironman! Är ni?

Vi kommer fram och installerar oss på hotellet. Rummet är nog egentligen ett enkelrum, men en extra säng är inställd, det är ljust, rent och fräscht, vilket betyder att jag är nöjd!

Det är lite fix de första dagarna med registrering, möte och förberedelser!
Niclas och Rajje tycker att jag ska byta till Rajjes hjul, som är mycket bättre än mina! Rajje har i sin tur lånat hjul från en annan kompis som är lite bättre än de han har.
Jag nojar lite om det verkligen är nödvändigt, men är förstås superglad för deras engagemang och fix.
Är lite rädd för att få punka också.
Det blir Rajjes hjul och cykeln blir så snygg med dem (jag tor jag behåller dem ;) men det vet inte Rajje)

Och på fredagkvällen övar jag på att laga punka! Och det gick ju över förväntan. Tror t.o.m att Niclas blev lite förvånad.

RACEDAY

Vi knallar iväg till starten efter frukosten, jag har fått lånat en våtdräkt av Orca, provsimmade den på torsdagen och blev kär. Fanns inga till försäljning just där och då, men jag ska alltså få låna den på loppet och tackar för det!

SIMNINGEN

Jag är orolig för att jag ska bli stressad i starten och inte få till andningen och då behöva brösta igenom simningen, jag har ju sett mig själv som en som inte kan crawla. Har dock tränat lite på det under sommaren och hoppas på att kunna blanda! Nationalsången spelas och efter det kommer "just i dag är jag stark". Nu är det dags att sakta följa med strömmen fram mot starten! På med glasögon och näsklämma och sen sätter jag fart och det känns så bra! Fixar till klämman vid 2 tillfällen, får ett par smällar i huvudet, men det stör mig inte speciellt mycket vilket gör mig förvånad! Dimman gör det lite svårt att navigera, och imman på glasögonen gör det heller inte lättare! Jag förlitar mig på övriga deltagare och hänger helt enkelt bara på! Simmar lite snett vid något tillfälle, men är snabbt på banan igen!

Händerna domnar lite och jag tänker på hjälmen som jag knäppt fast på cykel, tänk om jag inte får upp den! Minns ett triathlon i Nyköping där en kille är så frusen om händerna så han inte kan knäppa upp hjälmen efter cyklingen och springer med den.

Släpper det och tänker att det kommer ordna sig, jag ska ju ändå få av mig våtdräkten och på med cykelskor innan jag kommer till cykeln!

Jag närmar mig slutet på simningen och kan för allt i världen inte fatta att jag som inte kan simma precis crawlat 3860 meter. Känner mig nöjd över det, men har ingen aning om tiden. Tar min bike-påse och ska in i tältet och ta av mig våtdräkten!
Kliver in och möts av ett proppfullt tält, övriga år har det typ varit jag och 3 till.
Jag hittar en plats och byter om!

CYKLING

Ett snabbt toabesök när jag ändå står still känns klokt.
Hör dem ropa Niclas namn i högtalarna, men vet inte om han kom upp ur vattnet eller börjar cykla! Jag joggar varjefall bort till min cykel och tar på mig hjälmen, en sån där tempohjälm som Niclas köpt till mig och även den har jag haft lite problem med, den ser snabb ut och ska jag verkligen ha en sån! Men jösses, jag älskar den direkt och den är så sjukt skön och med visir! Jag har tidigare inte hunnit testa den på cyklen!
Men är nöjd och inser att Niclas gjort ett bra köp till mig.
Jag drar iväg och är sjukt peppad! Jag är inte van att ligga i tempostyret, så jag blandar! Det känns bra och jag äter och dricker bra!
Cyklingen på Öland är så fin, och det är bra publik även i år :)

Niclas cyklar om mig efter ett tag och ropar "fan va du simmat bra" jag undrar över hans tid och får svaret ca 1:38 och uppskattar då min tid till runt 1:35, ett leende på det :)
Jag trampar på och det känns bra, även om jag vid något tillfälle blir lite uttråkad på cyklingen, men den känslan försvinner snabbt. Och det känns bra med cyklingen.

Även i Kalmar tycker jag det funkar bra, där brukar jag tycka att det är väldigt tråkigt! Men jag tror,eller är rätt säker på, att det blir annorlunda när jag nu är med lite mer i loppet när simningen gick bättre.

Vid varvningen i Kalmar hör jag hejarop och förstår efteråt att det måste vara Gisela.
Kör ut från Kalmar för att 3 mil senare vända tillbaka.
Har fortfarande ingen klocka och dålig koll på tiden, men kommer på att jag kan kolla cykeldatorn och fattar inte riktigt när det står lite över 6 timmar någon mil från Kalmar, fast då måste jag plussa på stopptiden på Öland, funderar inte mer på det utan njuter av att cyklingen gått snabbare än normalt!

Nu är det dags att växla till löpning, jag lämnar cykeln på sin plats och även hjälmen! Tackar min Canyon för ett bra jobb! :)

LÖPNINGEN

Joggar bort till min röda Run-påse och tar den, byter skor och tar på keps och solglasögon. Greppar min resorbflaska och mina blockstabletter!

Bestämmer mig för att ta det lugnt, benen känns lite tunga.
Men det släpper och jag joggar på i en helt okej fart och tänker att det här kommer ju sluta bra om jag fortsätter så här, men den glädjen försvann vid 18-20 km. Då börjar jag må illa och får byta från jogg till att gå jäkligt snabbt. Och det funkar fint, får några kommentarer om att jag går snabbt och jag är villig att hålla med!

Det är en regel jag har, att om jag inte kan springa pga något problem så ska jag i varje fall gå snabbt, och det har funkat hittills.

Men jag vill gärna jogga, men det funkar inget vidare.
Så jag fortsätter med min snabba promenad. Och vill gärna hitta någon att snacka med, men det funkar bara korta stunder! Tyvärr, sällskap är ju trevligt.

Men publiken är helt underbar! Och Gisela hejar och tar några bilder, jag nämner vid något tillfälle att jag har dålig koll på sim och cykeltiderna, hon svarar, men jag hör inte riktigt.

Anna och Martin från Spif gör ett grymt hejarjobb på banan! Och jag blir riktigt peppad.

Jag får inte i mig energi pga illamåendet, på typ sista halvan av löpningen.
Jag närmar mig målet, men väljer att inte börja springa för tidigt, ligger på gränsen på illamåendet och förstår att det inte kommer att sluta bra om jag börjar för tidigt! Svänger in på upploppet och långt där framme är målet, jag joggar och njuter av folkets jubel, kommer in på röda mattan och sträcker armarna i luften och skuttar, kör en hive five med speakern!
-Ulrika, you are an Ironman! ropar speakern och jag hoppar över mållinjen! Jodå, jag hoppar :)
En tjej som också kommit i mål kör en hive five med mig, jag får min medalj och sen mår jag riktigt illa! Tog nog de sista krafterna jag hade kvar på röda mattan.

Får hjälp av sjukvårdare, kräks lite och går sen till massagen och vilar.
Som vanligt får man otroligt bra hjälp där och det verkar vara samma personal som förra året. Då jag säger att jag fick melon förra året och kan testa det får jag höra "jag tyckte jag kände igen dig"

Jag får min melon, dricker lite cola, och äter några chips och lovar att jag inte kommer tillbaka nästa år!
Vilar mycket och orkar sen gå hem när Niclas har varit hos mig ett bra tag! Både Niclas och jag får en varsin kram och "ses nästa år!" Men jag försäkrar att jag kommer inte köra nästa år! En gång är ingen gång, två gånger är nästan tradition blir svaret! Och då menar han på massagen.
Vi går sakta hem till vårat hotell efter hämtning av cyklar och väskor!

Trots att det bara är ca 500 meter bort känns det långt, bär upp cykeln 2 trappor och kraschar sen i säng!
Vaknar några gånger på natten och somnar om och vaknar på morgonen och tänker som vanligt Mc Donalds, men inser att en frukostbuffé väntar på hotellet!

Vi går ner och äter, och jag lovar att jag vill varken ha bröd, yoghurt eller ägg i dag!
Men köttbullar och rödbetssallad smakar just i dag väldigt bra :)

Vi packar sen det sista och åker hemåt!
Kalmar har varit fantastiskt igen!
Vilket arrangemang.


Och hur gick det då??

Tim ringer mig när jag ligger på massagen och börjat piggna till lite och undrar vad som hänt på simningen, och jag fattar inte riktigt och undrar vad jag fick för tid, svaret blir 1:29:xx
En tjuuugggoooonioooo!!!! Utbrister jag och känner mig jättepigg ett ögonblick, galet för att vara mig!
Jag fattar inte alls, jag kan ju inte simma.
Galet nöjd.
Cyklingen gick också otroligt bra och klockan stannar på 6.29:xx, jag är förvånad över den tiden också, jag har aldrig cyklat under 7.15 så ja ni ser ju att jag gjort framsteg!
Däremot var ju löpningen riktigt sopig, katastrof faktiskt! Men jag gjorde vad jag kunde! Illamåendet satte stopp så jag måste ta reda på varför det blir så.
Den slutade på hela 5.13:xx och jag har aldrig "sprungit/gått" så dåligt!
(Räknat på mina 4 ironman)

Men totalt sett är jag nöjd med ett pers på ca 35 minuter.
Totaltid med byten 13.25:xx

Stort tack till Rajje och min man Niclas som jag hängde med de här dagarna! Bra kört också!
Bra kört av Tullare som vi också hängde med på middag och lunch. Och slog mig med 2 minuter.
Ni var grymma!
Tack till Gisela som både fotade och hejade hela dagen!
Och tack alla träningskompisar som jag tränat med på vägen mot min fjärde Ironman!
Och tack till dem som ständigt tror på mig!

Som jag tidigare skrev så ingen Ironman 2017, men redan dagen efter på vägen hem började jag fundera på vad som skulle ändras till nästa år!
Kom på mig själv flera gånger med orden "nästa år när jag kör ska jag köpa nya...." Skrattade gott åt det, jag ska ju inte köra nästa år!

Men i torsdags anmälde jag mig till Ironman 2017.

Och nästa år vill jag komma i mål, ta en bild vid Ironman-väggen, duscha, gå till massagen för att få massage.
Hänga i athletic garden, gå till läktaren och ta emot dem sista kämparna!

Ses i Kalmar :)

Åkbanden är på!

Påväg till starten....

Simma, cykla, springa och hopp i mål.
Tack för cykelbilden Gisela.

Ironman-fika några dagar efter.

Mål :)

Här hemma är maken sjuk och jag är själv inte helt 100, men laddar på och ser vad som händer!
Sprang en runda med Tanja i dag, vi körde samma som i lördags. En riktigt härlig runda med mestadels grus, det är alltid lika trevligt att springa med Tanja :)

Själv passet kändes en aning segt, men vi fokuserade på annat.

Vi avslutade i dag med att lukta på blommor och ta en selfie :D

Men inte samtidigt förstås.
Efter en riktigt skön och slapp start på söndagen var det dags att cykla med Sara och Kristian!
Men jag kom på att jag först ska öva på att stå på huvudet!

Dålig start, men sen blev det bättre!
Med en soffa bakom ryggen blev jag lite tuffare!

Sen var det då dags att cykla, vi satsade på en 5-milare och valde Tystberga runt.
Det var motvind hela tiden och på slutet blev det ännu värre.
Vi tryckte på bra i början och tog det lugnare på slutet!

Härligt att komma ut på en runda och jag tror att vinterns spinning gjort en del nytta.

Nu är det bara sova kvar.
Ta hand om varann och glöm inte bort att ha kul :)

I morse hörde Tanja av sig och undrade om jag skulle springa i dag!
Jag hade tagit sovmorgon och var fortfarande trött när jag läste meddelandet, men ville gärna springa! Men behövde bara lite tid för frukost och kaffe.

Men ganska snart bestämde vi att Tanja skulle komma till mig och vi skulle ta en runda i mina kvarter!

Jag vet att Tanja gillar lite mjukare underlag och grusvägar är alltid mysigt så jag valde en hel del grus.

Det blev en riktigt härlig runda och det tyckte Tanja också!
Stannade på vägen och luktade på syrener och fotade ;)

Alltid lika trevligt att springa/träffa henne!
Trots att vi pratade en hel del höll vi lite högre tempo än vi brukar!

Tanja, jag och syrenerna :)

Hinner ju knappt med här, dagarna och veckorna går så fort!
Den här veckan kickade jag igång med en föreläsning i måndagskväll och jag är fortfarande lite hög på den!

Sen har det sprungits intervaller och i dag fick jag även till morgonjogg/transportlöpning.
Det var riktigt segt att komma upp, men det medta var förberett så det är bara dra på mig löparkläder och borsta tänderna som gäller! Resten gör jag på jobbet!
Underbar start på dagen!

I kväll blev det en kort cykeltur mest social skulle jag säga, men väldigt trevlig :)
Det blev en väldigt kort bloggis.

Nu hoppa i knopplådan!

Ta hand om varann!

En av föreläsarna! Sharzard, Sofie Lanto och Evy Palm var också där.

Transportlöpning, men vad hände på den där morgonjoggen! Titta in på min insta Ullis_b

Från morgonjoggen.

Hinner ju knappt med här, men jag har tränat den här veckan också :)

Körde ett lite längre distanspass i måndags och det kändes riktigt bra.

På tisdagen blev det intervaller på banan, hade ont om tid då en modevisning och middag med en fin vän väntade på kvällen.

Så jag körde en alldeles för kort uppjogg och körde sen ett kort pass 2x4x400, farten var bra och jag var riktigt trött och nöjd efter passet! Det är så sällan jag går från banan och är nöjd.
Sen blev det modevisning på stadshotellet, mycket trevligt :)

Och i dag kom jag äntligen upp och morgonjoggade, start 05:15 så det är verkligen tidig morgonjogg!
Så skönt.

Och nu i kväll blev det ett riktigt slitigt pass (intense) med Niclas!

Passet kördes egentligen tidigare i kväll, men vi hann inte och körde själva lite senare.

Nu padda i soffan!

Lite bilder från veckans träning.