Det är den 21 maj och dagen som begravningen ska ske.
Att det skulle bli tungt förstod jag.
Vi samlades utanför församlingshemmet där begravningen skulle vara, men innan gick familjen H och min familj in i kyrkan och tände ljus och satt ner en stund.
Sen var det dags att gå in och ta ett sista farväl av Joakim.
Det var en väldigt fin och känslosam minnesstund, hans fru L hade valt fin musik och prästen/officianten berättade om Joakim och det var ett fint tal. Det var också en tjej som sjöng en av Joakims låtar, han älskade ju musik och spelade och sjöng mycket.

När ceremonin var klar åkte vi tillsammans upp till kyrkogården där urnan skulle sänkas ner, det blev också fint och känslosamt då bröderna och Lina gjorde det tillsammans.

Sen åkte vi alla vidare för en bit mat och kaffe på Utsikten i Vagnhärad.
Bröder med familjer samlades sen hos Lina och barnen.

Niclas och jag avslutade dagen med att åka upp till kyrkan och tända ljus.

Trötta efter dagen somnade vi tidigt.

Den där lördagen för fyra veckor sedan, då min svägerska ringer och jag inte hör telefonen, den ligger upp och jag är i källaren och renoverar.
Istället ringer min mans Niclas telefon och det är F som ringer och säger att ambulansen precis hämtat Niclas lillebror på restaurangen som ligger ett stenkast från oss. Jag har tidigare hört ambulansen, så jag förstår att det stämmer. Han tillägger också att det inte ser bra ut.
Vi slänger oss i bilen och åker dit.
Vi samlar ihop oss och åker till svägerskan för att invänta mer information från sjukhuset.
Men vi får sedan det otroligt sorgliga beskedet att de inte kunde rädda Jockes liv.
Det blir svårt att ta in, vi alla är chockade.
Men vi får åka in och träffa Jocke för ett sista farväl, jag, Niclas och L åker in.
Niclas ringer några viktiga samtal för att berätta vad som hänt.

När vi kommer fram får vi gå direkt till ett rum, och där får vi träffa läkaren.
Efter det samtalet får vi träffa Jocke.
Han ligger där fridfull och fin, vi tar den tid vi behöver. Det blir fint.

Men vi har fortfarande svårt att förstå.
Varför lämnade du jordelivet 43 år gammal.

Du kan omöjligt vara klar på jorden, men nu är du i ett land utan namn.

Vi är i stor sorg, saknad och chockade.

Väljer en fin bild på Jocke och ett fint minne då vi alla var samlade och Jocke fick göra det han älskar! Spela och sjunga.