Den där lördagen för fyra veckor sedan, då min svägerska ringer och jag inte hör telefonen, den ligger upp och jag är i källaren och renoverar.
Istället ringer min mans Niclas telefon och det är F som ringer och säger att ambulansen precis hämtat Niclas lillebror på restaurangen som ligger ett stenkast från oss. Jag har tidigare hört ambulansen, så jag förstår att det stämmer. Han tillägger också att det inte ser bra ut.
Vi slänger oss i bilen och åker dit.
Vi samlar ihop oss och åker till svägerskan för att invänta mer information från sjukhuset.
Men vi får sedan det otroligt sorgliga beskedet att de inte kunde rädda Jockes liv.
Det blir svårt att ta in, vi alla är chockade.
Men vi får åka in och träffa Jocke för ett sista farväl, jag, Niclas och L åker in.
Niclas ringer några viktiga samtal för att berätta vad som hänt.

När vi kommer fram får vi gå direkt till ett rum, och där får vi träffa läkaren.
Efter det samtalet får vi träffa Jocke.
Han ligger där fridfull och fin, vi tar den tid vi behöver. Det blir fint.

Men vi har fortfarande svårt att förstå.
Varför lämnade du jordelivet 43 år gammal.

Du kan omöjligt vara klar på jorden, men nu är du i ett land utan namn.

Vi är i stor sorg, saknad och chockade.

Väljer en fin bild på Jocke och ett fint minne då vi alla var samlade och Jocke fick göra det han älskar! Spela och sjunga.