Torsdag betyder ofta träning i Vagnhärad och vi följer inte rikitg planen utan kör en trevlig social distans. Det passar mig bra eftersom kroppen inte är helt hel. 

Men när Putte hörde av sig och kollade av läget tänkte jag, vi springer han verkar inte bry sig om lite regn.

Men ju mer timmarna gick dessto värre blev det och vi bestämde att hoppa över i dag.

Jag har dessutom varit väldigt trött den här veckan, så lite extra vila skulle väl inte skada.

Jag känner att jag verkligen måste ta ett omtag när jag kommer till kost och träning, ska försöka hitta en lagom nivå och något som passar mig nu när kroppen bråkar. Jag ska också köra mina rehabövningar, jag måste få till rutinerna igen, jag vet ju hur bra jag mår av det.

Så i helgen byggs planen och så fort jag är klar med den kommer jag förmodligen också bli mer motiverad.

Jag är inte alls i form för tuffa intervaller. Varken knopp eller kropp. Så jag bytte bort intervallerna mot en distans på 8 km, fick sällskap av Tanja.
Vi åkte med Niclas ner till Trosa och sprang sedan hem.
Planen är dock att sätta mig och göra just en plan. En långsiktig och en kortare för att komma igång ordentligt igen.
Jag älskar känslan av att känna mig stark. Just nu är känslan mer att jag känner mig oskön.
Inte så jäkla kul.
Och här kommer en klyscha ?det är bara jag som kan göra förändringen? den är sann.

Vi bestämmer att jag innan veckans slut ska ha planen klar :)

Tanja och jag