Så var tredje veckan avklarad på programmet och veckans sista pass blev långpass med maken.
Det hör inte till vanligheterna längre, men i december väntar ny ablation för honom och vi hoppas på bättring.
Tillbaka till dagens pass som kördes i lugnt tempo på asfalt och grus.
Vi sprang lite längre än mina planerade 90 minuter och gick sedan sista km hem.
Det är fantastiskt vackert ute nu och jag kom på mig själv flera gånger att jag sprang och log och kände en enorm lycka här och nu.
Vi sprang även på en klubbkompis från löparklubben, på den berömda ådarakan.
Jag har personligen inga problemet med den, där har jag sprungit många av mina intervaller innan vi fick en löparbana i Trosa.
Vi gjorde små markeringar i asfalten för att ha koll på 400/800/1000 meter.
Det var åren runt 2005-2007 om jag inte minns fel, det var också då jag körde mina bästa lopp någonsin. Nu blev jag lite nostalgisk :)
Jag släpper det nu och ser fram emot nya mål och resultat.
Jag tycker att dem här veckorna med träningsprogram har varit bra och jag gillar det väldigt mycket.
Och jag ska se till att resan mot målet blir så kul som möjligt.
Kroppsstatus just nu är bra, men jag känner av några skavanker.
Knä, hälsena och något i ryggen som stör. Men inget av det här är nytt, jag håller koll och känner av hur det utvecklas.
Kanske dags att besöka massören snart.

Ligger just nu på IR-madrassen, så skönt.
Men nu det dags att göra lite nytta också!

High-five för långpass med maken.

Pustar ut efter veckans sista pass.