Vaknade och kände mig inte helt pigg, seg i huvudet och hade jag inte lite ont i halsen.
Inte direkt taggad för att köra loppet.

Vi åt frukost och tog det väldigt lugnt.
Morgon-tv och lite mer kaffe. Blev även lite glass för halsen och kändes det inte lite bättre i halsen nu....
Ser sen på fejjan att några checkat in att de är på Ånga. Nu blir det lite fart på oss och vi kommer snabbt iväg.
Dricker vitargo i bilen och försöker tagga till.

Väl framme parkerar vi bilen och går ner till starten, hämtar startkuvertet med "tatueringarna". Vi har startnummer 19 och ska starta i första gruppen.

Vi dricker kaffe och lämnar in väskan.
Ställer oss långt bak i ledet, här står de seedade löparna och vi gissar att långt bak är det som passar oss bäst.

TUUUT, där går starten. Vi sticker iväg i ett ganska högt tempo och jag känner direkt att det är lite segt. Men grusväg känns helt okej och vi springer om några par, den är dessutom skapligt platt.
Men sen ska vi in i skogen och där är det betydligt mer tekniskt, sånt tränar vi i stort sätt aldrig. Men det går bra och vi trippar på.

Nu kommer jag inte ihåg längderna på simningen (men totalt är de 9 stycken och den längsta 190m) men väl framme vid vattnet är det bara att skutta i, på första simningen inser jag att crawl inte är att tänka på. Jag är alldeles för trött för att få till någon bra andning. Det fortsätter upp och ner i vattnet och på en kort sträcka får jag till simningen och det går riktigt bra, men det är också den enda simningen som körs med crawl. Niclas däremot kör riktigt bra på simningen, jag är på riktigt imponerad.

På en av de längre simningarna tänker jag att nu måste jag få till crawlen, men jag får sol i ögonen och bestämmer redan där att simglasögonen och jag kommer skiljas efter målgång....jag bröstar.

Det är både lerigt och kuperat i skogen, jag ramlar i geggan på slutet. Reser mig snabbt upp och där blir vi omsprungna.
Jag är riktigt trött här, men maken verkar pigg och puttar på.

På slutet springer även ett par tjejer om oss, men efter ett tag stannar de och vi springer då om dem.
Men efter ytterligare ett tag springer de om oss igen och den ena tjejen säger till mig " vi stannade och tog en gel" jag tycker det låter lite kaxigt, men försöker att inte lägga kraft på dem, för de drar dessutom ifrån så gelén gjorde väl någon nytta.

Vi har nu bara 500 meter kvar och bara asfalt och grus. (Typ hemmaplan för mig)
Vi blir även här omsprungna av ett par. Jag får verkligen kämpa nu och sista backen upp får jag horn och vill om paret, vilket går bra en liten bit för de svarar och är starka.
Och dessutom är målet längre bort än jag tror.

Men bästa här nu då.....vi springer om tjejerna med gelén och jag njuter lite extra och vill nästan gå fram i målet och säga att gelén höll inte hela vägen.

Men det gjorde jag förstås inte.

I målet får vi medaljer av urgulliga medaljutdelare, vi dricker och äter banan.
Träffar på Stefan Norman som länge kämpat och äntligen kvalat till Hawaii Ironman! Grymt!!

Vi hämtar väskan, jag tackar mina simglasögon för den här tiden och slänger dem. De har ändå inte skött sig speciellt bra.
Nu ska jag ha ett par riktigt bra.
Sen väntar en dusch och lite ätbart efter.

Hur gick det då:
Min första tanke är att vi gjort ett dåligt lopp, trött nästan hela vägen.
Men när vi får lite koll på tid och placering känns det som det ändå var helt okej.

Vad jag förstår var banan i år lite längre och den var betydligt geggigare.
Vi slutar på 1:47:59 placering 25 av 79 lag.

Det finns helt klart förbättringspotential!
Ånga arrangerar ett riktigt bra lopp, världsklass.

Jag gissar att vi är tillbaka nästa år.


Ta hand om varann.